Ni vet när hela huvudet är fyllt med tankar, oro och helt kaos medans det är så tomt att det känns som ett eko? Vill skriva massor och dela med mig av mina tankar för brukar vara jävligt bra på att uttrycka mig men nu vet jag inte hur jag ska skriva eller vad. Men tror inte folk förstår hur jäkligt jobbigt det är att vara medberoende till någon som har alkoholproblem förutom dem som gått igenom samma sak själv. 

Nu ska vi snacka allvar och jag skiter faktiskt i vem som blir sårad av detta inägg för jag orkar inte vara tyst längre. 

 

I 25 år så har jag levt med en pappa som dricker.. Vid flera antal gånger har jag blivit sårad och blivit vald i andra hand för en sak har alltid varit viktigare och det är alkoholen. Inte med medvetet. Vi har haft våra motgångar och våran relation har gått upp o ned. Men flera gånger så har jag blivit sårad, och jag har tagit det och sedan lagt det bakom mig. Trots att det varit samma person om o om igen. För vet att det inte är hans egna val utan alkoholen. Så alltid förlåtit. För det är de man gör med dem man älskar förlåter och går vidare. Men under alla dessa år har jag aldrig vågat berätta om mina känslor ang detta betende eller sagt ifrån. 

 

Tills nu...... 

Jag orkar inte längre kämpa emot längre varken emot det jag känner eller behöver säga. Det finns ett stopp i alla oss människor och mitt stopp har kommit nu.. Jag orkar inte vara ett medberoende längre. Jag klarar inte det, jag bryts ned psykiskt varje gång alkoholen väljs först. Varje gång jag blir sårad, har jag lyckas tagit mig upp kanske 10 steg upp så tar jag 20 steg bakåt och mår hundra gånger sämre än vad jag gjorde innan. 

 

Dessa 3 dagar har varit så utmattande både psykiskt och fysiskt. Man kan vara utmattande och varit de förut men aldrig varit så här utmattad. Är helt slut som människa, jag hinner knappt äta, får ingen sömn och sitter på nålar resten av tiden av dygnet som är kvar. Jag hinner inte ens ta hand om hemmet eller mig själv. Hinner inte ens sätta mig och andas framför tv:n i 5 minuter för jag har inte dem 5 minuterna över. 

 

Sen dess har jag varit på sjukhuset. Min farmor är väldigt pigg för sin ålder och har aldrig någosin sätt min farmor såhär sjuk eller dålig. Igår så kunde hon inte andas, hon kämpade med att ens kunna andas och letade efter luft. Det var så illa att hon var påväg att dö, hon höll mig i ena handen o mamma i andra handen. Pratade om hur mycket vi betyder för henne. Hur mycket hon saknade mormor och farfar som är döda. Tillslut så brister det för oss för verkligheten har hunnit i kapp oss. Vi pratade om att lägga henne i respirator för hon klarade inte att andas själv. Men det fanns en nackdel med det. Sövs hon så kanske hon aldrig mer vaknar men det var just då enda dem kunde göra. 

 

Idag var hon som en helt ny person, men fortfarande dålig och man vet inte hur dem närmaste dagarna kommer se ut. Men nu märker man hur mycket alla dessa styrka folk har önskat o bett har funkat. Förhoppningsvis kommer hon bli bra men man vet aldrig då hon blev så dålig på några timmar bara. 

Men anledningen att detta har varit så jobbigt är för att min pappa inte funnits här med oss, funnits för farmor eller för mig, för det är en sak som alltid går först. Och det kan ni nog räkna ut vad som alltid går först. Fast ens mamma låg inför döden. 

 

Sorligaste är att han inte minns något för han är så påverkad dygnet runt just nu. Så allt händer samtidigt. Så tacksam att min mamma funnits för både farmor och mig för utan henne hade jag inte ens orkat stått upp. Förstår inte hur man kan välja alkoholen framför detta. Men det är inte han jag får försöka tänka så det är alkoholens val. Men önskar bara han kunde förstå allvarligt i detta. För jag orkar inte finnas för en alkoholist längre. 

Så har gjort mitt val som han fått tagit del av, men det ännu sorligaste är att han inte minns det. Fast jag talar om det för han varje dag. 

För har kämpat i 25 år och min energi o styrka har tagit slut. Att bli sårad av samma person jag kan inte längre.. Vet att han inte klarar av att förlora mig men då måste han också välja klokt om han vill ha kvar mig. Men så enkelt är det inte, är valet mig så är också valet att ta hjälp. Denna gång är det hårda ord, men det har som sagt tagit stopp. Jag vill bara väl och vill inte förlora honom då han är min pappa och jag älskar han över allt på denna jord. Men vill ha den pappan jag vet att han inserst inne är <3 

 

Ni kanske tänker varför delar hon med sig av denna privata informationen. Jo för jag har lessnat att man ska tysta ner sånt här. Plus att jag behöver stöd och förståelse. För orkar inte denna resa ensam, att jag ska gå om dagarna le och vara glad utåt. Men orkar inte heller prata om det just nu med folk om det blir frågor. Då rykten sprider sig fort. Så att skriva här får ni ta del av en del som händer och kanske ha mer förståelse. Jag önskar jag slapp skriva om detta men det hjälper mig och så kanske någon annan sitter i samma sits. För gör ni det eller varit med om samma skriv gärna. Kan behöva alla tips och råd om detta. Eller stöd då ni som gått igenom samma vet vad jag pratar om.