Jag tror seriöst att pappa aldrig kommer att inse hans riktiga problem.. Känns som har han inte förstått ännu efter alla dessa år hur ska han då förstå nu?

Han var otroligt nog nykter idag och hade jobbat.. Så det är ju bra. Tills han öppnar munnen och säger att han erkänner att han har problem men endast vardagsproblem, allstå att han klarar inte av att dricka på vardagen så det ska han sluta med men han har inga alkoholproblem på helgerna så därför tänker han fortsätta dricka på helgerna. 

Jag är så less på missbrukare´s ursäkter hela tiden. Helt sjukt att dem ens tror på dem själva. Låter ju inte ens logiskt..Och vem som helst borde förstå att har du ett problem så har du det jämt inte bara på en vardag. 
Han verkar inte se att dem problemen drar i sär oss. 

Sist han sa att han hade problem lovade han att sluta helt. På midsommar så öppnar han en cider med 7%, trots att han lovade att inte dricka mera. Efter midsommar var det kört sen dess så har det varit utan kontroll, speciellt med hans humör. 

Jag har tex tjatat på han varje dag sen vi tog kursen på körkorts skolan. Men det var allitd ursäkter, först så var de så stressit med farmors flytt, sen när farmor flyttat så var det så stressit med att packa upp saker, sen var det den tredje ursäkten sen kom den fjärde osv. Tjatade flera gånger i veckan tills hösten kom så tröttnade jag för han ville aldrig, han var stressad jämt, sen började han köra illa och luktade alkohol jämt då kände jag att jag inte vill köra med en person som är stressad och då menar jag inte lite stressad. Utan så stressad att man hinner knappt sätta sig i bilen utan att han kör iväg med dörrar öppna och bena utanför. 

 

Så här om dagen frågade mamma varför han aldrig vill övniningsköra med mig. Han svarade att jag har ju aldrig frågat honom.. Han har allstå inte lyssnat, inte kommit ihåg eller ens velat höra vad jag säger.. 

Hade varit nice att komma en dag med körkortet redan klart..

 

 

Förut så käkade han ofta middag hos mig eller fikade flera gånger i månaden, vi gick på bio, vi gick ut o käkade middag, eller så kom han bara hem till mig spontant och kunde glo på film o snacka. Men sånt gör vi knappt längre, får nästan tvinga honom att stanna på fika eller muta honom med att jag köpt för jag vill att han ska komma. Han lovade att det skulle bli bättre efter att han bytte jobb o kom hem tidigare om dagarna men det har bara gått ut för sen dess. 

 

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra längre, har tappat hoppet och greppet om detta. Jag kommer ge de en chans till så efter jul o nyår ska jag försöka prata med honom när han är nykter. Försöka samla krafter igen till att försöka få honom att förstå. För tror inte han minns så mycket av vad jag sa igår, sorligt nog. 

 

Allt detta är så synd, för han är världens goaste när han sköter sig och jag älskar honom så mycket! Skulle göra allt för att han skulle bli helt nykter och bli sig själv igen..