Idag var jag på handledar kurs med pappa! Jag gick in dit för att lära mig något. Slutade med att jag fick lära mig att inte gråta. Och jag brukar aldrig ha svårt med det. Jag visar aldrig utåt hur jag mår. Dem visade en film som var verklighets baserad. Om hur snabbt en olycka kan hända om man dricker alkohol och kör bil. Det jag fick se var blå ljus ifrån en ambulans, hur dem gjorde hjärt o lugn räddning, hur dem berättade för familjen att deras familje medlem har dött.

Och det enda jag såg var mormor. Hur vi såg att ambulansen hämtade mormor, hur vi kom dit och fick beskedet att mormor inte överlevde. Allt detta gick runt i mitt huvud, slutade med att jag hade tårar i ögonen och fick kämpa mig för att inte bryta ihop inför flera personer. Tänkte vad jag gör om jag inte är stark nog att stå emot, gråta inför en sån film. Skulle nog många tro att jag är överkänslig. Men enda personen jag såg var mormor! Jag kämpade emot och började pilla på mobilen just för att klara av att sitta kvar. Berätta för pappa att jag inte kunde titta för såg bara mormor.

Och det är just det, jag saknar henne så sjukt mycket! Jag berättar aldrig för någon hur mycket jag faktiskt gör det. Du vet mig mormor, jag visar mig inte svag. Vill vara stark för att kunna ta hand om min familj.
I början av ditt datum så blir jag så känslosam, jag får ont i själen och jag gråter, men endast när ingen ser på. Och det är 6 dagar kvar och då är det 7 månader sen du dog. Känns som det fortfarande vore igår.
Jag ser sköterskan, jag ser mamma men ingen mormor. Vart är hon? Vi får beskedet, under dem sekunderna så hann miljoner tankar gå igenom mitt huvud. Jag springer ifrån jobbiga saker så ville bara gå därifrån men sköterskan stoppade mig. Kände hur hela mitt liv rasade. Kändes som någon slet ut mitt hjärta, stampade och slet de i tu. Ville bara därifrån, blev helt tom. Fick panik.. Grät så mycket att jag inte kunde andas själv, ville inte tro på sköterskan eller mamma. Dem lär inte ha gjort allting. Efter gråten tog slut, så fanns det bara tomhet. Vart börjar min vardag efter denna dag? kan den ens börja när hela ens liv försvann. Dags att säga hejdå, hur skulle jag klara av att se mormor men ändå inte mormor. Jag ville men ändå inte för visste inte om jag skulle klara det psykiskt, visste inte om jag skulle kunna se min familj så krossad. Kunna se deras ansikten när dem ser mormor. Kunde jag hantera det?

Sköterskan hjälpte mig in men när jag såg mormor ville jag bara springa därifrån igen. För jag ville inte ändra min syn på mormors ansikte. Hon var så vacker, men så vit och så kall. Hennes ansikte och kropp hade sjunkit in. Aldrig sätt en död människa förut och ännu jobbigare att se sin mormor va död. Man kände hur mormors själ hade lämnat kroppen. Hon var inte kvar.. Hon hade lämnat oss för gott nu.. Det är bara vi kvar.. Mormor var vår koppling till allting, men när hon dog så kom vi varandra närmre. För vi insåg att vad som helst kan hända, du kan vända din blick och sen kan de vara försent o säga hejdå eller hur mycket du älskar din familj. Kan inte glömma mormor´s ansikte, ville bara hoppa på hennes bröst få henne att andas igen. Få hjärtat att slå.. Skulle göra vad som helst att få tillbaka henne. Kan fortfarande inte tro att hon är död då mina minnen är så färska, hennes ansikte är så färska. Men börjar glömma hennes röst och det vill jag inte. Men kan se henne framför mig varje dag. Kommer aldrig glömma hennes ansikte.

Ni kanske inte vet hur nära vi stod varandra. Men mormor hade lärt sig förstå mig så som mamma förstår mig, hon ställde alltid upp för mig. Vi träffades ungefär varje dag, åt middag eller fikade. I slutet hade jag mycket besök men vi träffades då minst 2 gånger i veckan och pratade flera gånger i veckan. Vi åt middag, vi fikade, vi spelade spel. Vi älskade kortspel och fia med knuff. Och kortspel kan jag inte spela längre känns så fel när du inte är här. Vi läste skvaller ihop, och sedan diskuterade dem sakerna. Vad som hade hänt o inte hänt. Vi hade våra såpprogram vi tittade ihop eller så hade vi långa diskussioner om det programet sen. Varje fredag hade vi vårt fredags mys, åt något riktigt gott. Tittade på postkodslotteriet, sen oftas fångarna på fortet och till det åt vi choklad puddig. Detta var något vi gjorde jämt, jag valde oftas bort att göra något för fredagen var helig för oss. Vi kunde koppla av och njuta av varandras sällskap. Jag är så otroligt tacksam att jag faktiskt tog den tiden att va med dig varje fredag plus flera dagar till. Jag fick skapa minnen med dig, jag fick ha tid med dig. Men ville ha mer tid som jag inte fick. Jag minns en dag som jag vill ta tillbaka.. Vi åkte tidigt till sjukan, jag hade sån huvudvärk o yrsel så när vi kom hem behövde jag åka hem o sova. Du ville så gärna att jag skulle stanna o fika. Ser ditt ansitket fortfarande, du står där i dörren och frågade mig. Berättade att jag var tvungen o åka hem men skulle fika en annan dag. Men jag hann aldrig fika en annan dag. Jag hann käka med dig men inte den där speciella fikan, med skit snack o mys.

Dagen innan du dog var meja här. Vi gick o hämtade dig, för vi ville att du skulle vara med när vi bakade. Så du fick mysa med oss. Sen klädde vi julgranen så du fick uppleva minnen med oss och ditt allt Meja! Sen myste vi med julmusik, bakade, åt din favorit maträtt som jag lagade. Egen marinad till kycklingen, steker den sen skär i mitten häller i krämost, in i ugnen. Potatisgratäng med sparris och rödvinssås. Du fick ett perfekt avslut men ingen av oss visste vad dagen efter skulle vänta oss, vi hade ingen aning om att det var sista måltiden ihop eller sista julbak, eller klä julgranen. Visste inte att det var sista gången jag ens träffade dig levande, visste inte att det skulle bli sista kramen jag fick. Minns inte ens om jag sa att jag älskade dig! Men det gör jag så otroligt mycket. Så tacksam att jag fick ha dig i mitt liv i 23år, du var underbar som fanns jämt och ställde upp som du gjorde.

Du dog 3 dagar innan brorsan fyllde 30år och 11 dagar innan julafton! Vi har snart upplevt alla högtider eller speciella dagar utan dig. Brorsan födelsedag, Julafton, nyårsafton, min födelsedag, mammas födelsedag, novas födelsedag, valborg, midsommar och snart är det dags för din födelsedag. Kommer kännas så tomt o fel att inte få fira dig. Skulle göra vad som helst för att få tillbaka dig, att leva ditt liv i 20år till som vi alltid sa. Min dröm var att du skulle få träffa mina framtida barn och vet att det var din dröm med. Du fick träffa Meja, som var din solstråle. Men den uppfostran du har och tålamodet hade jag velat att du skulle lärt mig mera och mina framtida barn. För dem skulle få den bästa mormor´mormor som vi alltid sa. Gammel mormor gillade du inte för det lät så gammalt sa du så fick blir mormor´mormor. Det lät mer gulligt så det fick bli det namnet, det var de namnet du svarade på.

Kände efter denna kurs så bröt ett utav det hårda skalet loss, jag tillät mig gråta när jag kom hem.
Just för jag saknar dig <3
Hade det funnits en trappa upp till dig hade jag sprunigt upp fort just för att krama dig och berätta en sista gång att jag älskar dig!

En vacker dag kommer vi träffas igen, jag vill träffa dig fort men vill ävenleva mitt liv. Och du vet vilken ångest jag har för döden så lär dröja många många år innan vi ses igen. Men under tiden får du gärna visa att du faktiskt är här hos mig. För har varit så tyst senaste tiden..

Jag älskar dig mormor, och jag glömmer dig aldrig <3 Den dagen jag får barn ska jag berätta om dig, lära dem vem du var och vad du betyder för mig<3