För några månader satt jag o stor tjöt inför AF,FK och smärtrehab för jag vågade inte möta framtiden och dem skulle kasta ut mig till framtiden. Jag fick panik och lyssnade inte speciellt mycket på vad dem sa, utan bara grät. För hade sån panik inombords att börja arbetsträna när jag inte var redo. Jag har varit redo att träffa någon men ändå inte för har varit för rädd hela tiden. Har varit en liten ärta som håller med allt o alla och vågar inte stå upp för vad jag tycker. Kan rada upp hur mycket som helst. 

 

Efter dessa 7 veckor på smärtrehab så är jag mer än redo för framtiden.. 

Har satt upp en egen plan för vad jag vill efter årskiftet och har delat med mig av den till både AF och Fk. Så nu väntar jag bara på besked om dem gillar min plan. Lättast för oss alla är om jag får vara 100% sjukskriven och arbetsträna i min egna takt. Sen har jag hittat en makeup skola som det står att AF kan gå in o betala så försöka få dem att gå med på det. Dock så har dem sagt så länge jag har fullständiga betyg så kan dem inte hjälpa mig. Men men tanke på att det är bara de jag vill och något jag är bra på trots mina sjukdomar så hoppas jag att dem vill försöka hjälpa mig.

Och drömmen är att innan 2017 är slut så ska jag redan ha ett jobb, nu vet jag o mina läkare att 100% kommer jag aldrig att jobba men får jag jobba 25% innan året är slut är jag lycklig. Jag har inte börjat arbetsträna än så vet inte om jag ens klarar av ett vanligt jobb men jag måste sätta mål för att kunna försöka komma någonstans. 

Drömmen är fortfarande att jag ska kunna gå på makeup artist utbildning och få starta min egna youtube video. 

Jag är inte lika rädd längre för att möta framtiden, jag är rättare sagt mer än redo att slåss för det jag vill. Och mina sjukdomar ska inte få stå ivägen för mig längre. 

 

 

Jag har alltid städat som om de vore min sista dag..Så dem på smärtrehab sa att det finns två vägar att göra som är bäst för kroppen och det är att antigen dela upp rummen eller damsuga alla rum men torka dagen efter. Men får lite panik att låta det vara skiti i ena o fint i andra. Sen gav dem mig ett annat tips att faktiskt städa lungt, ta många pauser, andas, försök att använda hela kroppen och inte bara ryggen, försöka använda så mycket vertyg jag fått lära mig så det underlättar städningen. Och jag är chockad hur bra det gick av att jag tänkte på alla dessa steg. Jag hade sjukt ont efter o dagen efter men ändå så var de mindre smärta för använde hela kroppen och jag tänkte på hur jag städade så blev inte lika intersivt. Super bra verkligen! :) 

Har även fått ett tränings scema som jag ska göra varje dag för att stärka mina handleder, balans, rygg/mag träning, bålträning, käk träning och så mycket mer. Och är inte vanlig träning som man kanske blir andfådd utav utan allt detta är för jag ska bli mer stabilare och få mer styrka i dem ställerna jag tappat styrkan. 

En kill kompis frågade mig här om dagen "hur jag mådde och varför? " Han är så van med att jag alltid säger att det är dåligt så han vill finnas extra mycket då genom att fråga varför och om han kan göra något. Men just nu trots smärtan och pappa så mår jag faktiskt riktigt bra. Känner att jag är på rätt spår igen och rätt väg i livet. Är mer redo än någonsin. Och har insett att jag måste börja se vilka som faktiskt finns i mitt liv, vilka som finns där jämt och vilka som vill stanna. Och dem som inte vill stanna eller finnas där kan jag lägga ned mindre tid o energi på. Även att jag måste börja umgås mer med dessa personer som bryr sig. Behöver liksom komma ut mera om dagarna, och vad gör det om jag är trött o har ont. Dem gångerna kan dessa personer komma till mig, och bra dagar kan jag komma ut eller hem till dem. För har märkt under dessa 7 veckor att jag mår så sjukt mycket bättre utav att vara runt människor, det ger mig mer glädje till livet :) 

 

Så är otroligt tacksam att jag fick denna chans att komma i på programet då vissa inte kommer in eller får stå i kö i flera år. Och dem som höll i detta var världens underbaraste människor, vi alla blev som en liten familj. Som jag faktiskt saknar om dagarna. Men dem hjälpte till på traven och faktiskt räddade mig o min framtid. Evigt tacksam och så glad att det finns såna här program som kan hjälpa oss människor som behöver extra hjälp..