Vart är du nu?

Du var skuggan mitt ljus. Du tynade långsamt bort. 

 

Vart är du någonstans mormor? Jag fortsätter leva mitt normalt som om ingenting har hänt. 

Jag har jätte svårt att hantera sorg och känslor. Utåt visar jag nästan ingenting vilket kan vara svårt för omgivningen. Jag försöker trycka bort alla känslor jag har. För det gör för ont att hantera. Vet inte hur jag ska hantera allt och då väljer jag såklart den enkla vägen i livet att bara trycka bort allting som finns och gå vidare med mitt liv. Betyder inte att jag inte bryr mig utan det gör jag otroligt mycket. Bara att jag inte vet hur jag ska hantera det.

Jag försöker jobba med känslor hos min pyskolog men går inte så bra. Då jag visar en styrka utåt där också, en styrka att jag inte bryr mig eller vill hantera detta. Fast jag verkligen vill hantera sorg och känslor. Känns som den väggen sitter fast väldigt hårt, undrar hur jag ska kunna få ner den. Kommer ta tid..

 

Jag vet inte vad jag känner just nu.. Då jag fortsätter leva mitt liv normalt så hinner jag aldrig tänka på det som har hänt. Min värsta mardröm. Jag ser fortfarande mormor framför mig, liggandes där helt vit i ansiktet, iskall men så vacker och fridfullt. Men hon andades inte, och ville bara att hon skulle börja andas igen och resa på sig. Ta min hand och säga att allt blir bra. Att hon kommer bli bra igen, att hon får åka hem med oss. Om du hade vaknat hade allt varit så mycket annorlunda. Vi hade fortfarande haft våra fredagsmys, dem dagarna var de viktigaste för mig. Jag missade gärna inte dem dagarna för det var så betydligtfullt. Åt god mat, tittade på fångarna på fortet, ibland spelade vi spel. Att få se dig sitta bredvid mig i soffan, att se dig glad och lycklig. Var det bästa. Önskar du kunde sitta här bredvid mig nu, och säga att allt kommer bli bra. 

Jag försöker andas och tänka att allt kommer bli bra. Men hur ska jag kunna glömma dig? Vill bara vakna upp ur denna mardröm. Jag får ingen luft, bara skakar och gråter. Det var inte din tur ännu. Så arg att du har försvunnit ifrån oss. Skulle göra vad som helst för att få ha dig kvar, eller att få ge dig en sista kram och säga hur mycket jag älskar dig. 

 

Vila I Frid världens finaste mormor! 

Du är saknad för varje dag som går. Jag vet att du visste att jag alltid försökte vara stark för alla andra, att jag hade en styrka inom mig, att jag var en sån som undviker känslor. Så jag vet att du förlåter mig för hur jag är just nu. Att jag inte kanske sörjer dig som jag borde göra.. 

Men har inte ens tittat i boken mamma fick, en begravningsbok med bilder och saker ifrån begravningen. Har inte haft ork eller styrka att kolla igenom den. Vill inte bli påmind om den dagen, förlåt för det. Men kan inte hantera allt som pågår just nu så skulle helst vilja glömma allt som har hänt. Somna och sedan vakna upp ur mardrömen och inse att ingenting av det som har hänt, har hänt. Utan du sitter fortfarande i ditt kök, med en kopp te och läser korsord. Du frågar mig vart jag varit och jag ger dig en stor kram och svara att jag inte tänker vara borta så länge längre. 

Du är ljuset i min mörka tunnel, min ängel och min bästa vän <3