Jag brukar kunna komma på en först menningen ganska fort, veta vad jag ska skriva men det vet jag inte nu..

Jag känner mig så tom och tanklös.. Jag brukar ändå kunna veta vad jag känner men just nu vet jag absolut ingenting. Mer än att jag inte gråter, jag pratar inte om hur jag mår till familjen eller vänner för vet inte vad jag ska säga eller berätta, jag visar inga känslor, jag försöker göra så alla andra mår bra så jag själv slipper ta hand om mina känslor. För vet inte hur jag ska hantera allt, om det ens finns något att hantera då jag fortfarnade inte vet vad jag känner? 

Jag förlorde min mormor men hon var ändå min förebild och min bästa vän. Vi kunde sitta i en timme och bara prata massa skit, hon hade alltid så mycket att berätta, vi pratade om våra serier vi hade ihop. Vilka vi tyckte om och vilka vi verkligen avskydde. Vilka vi tyckte passade ihop och inte. Var jag orolig för mamma eller om vi hade bråkat så kunde jag prata med henne om det och hon försökte göra allt för att stötta mig. Var jag ledsen eller beskymrad så fanns hon, lyssnade, stöttade och gav mig bra råd. Vi hade så mycket saker gemnsamt. Vi var lika hon levde hellre ensam än att bli sårad av massa idioter till killar och jag sa exakt samma sak. Hon ville så gärna hinna träffa mina framtida barn men hon förstod även att jag ville vänta att dejta för att reda ut mitt egna liv först och där stöttade hon mig till 100%. 

Om jag låg på sjukan eller var sjuk hemma så ringde hon till mig varje dag och frågade hur jag mådde. Hon frågade alltid mamma om jag fick hjälp och hur jag mår. Hon sa även varje gång att hon hoppas jag blir frisk för hon saknar mig. Jag är så ledsen mormor om jag tackade nej till att fika med dig dem dagarna jag hade så ont, ville bara hem då pågrund av smärtan. Jag var med dig varannan dag ibland varje dag, och jag önskar jag hade kunnat fått mer tid med dig. Känner att den tiden vi hade ihop inte räckte till.. Du sa att du inte riktigt gillade bingolotto men du gav alltid förslag 1 gång i månanden om vi kunde spela det för du visste att jag älskade bingolotto. Men du sa att du tyckte de var super mysigt för då åt vi våra varma mackor som du alltid bjöd på. Saknar våra spel kvällar vi hade, vi spelade alltid kort, yatzy eller fia med knuff och dem stunderna var så mysigt. 

 

Du sa några ord till mig för ett tag sen och jag kan inte släppa dem orden. " Linda, mitt liv är perfekt nu. Jag har allt jag någonsin önskat mig. Livet är lungt utan bråk. Jag har er, vi äter middag ihop varje dag, vi har vår fredags mys, vi handlar tillsammans och ni följer med mig på besök. Jag är lycklig nu och för första gången i mitt liv så har jag ångest över att dö. Jag får panik att tänka på det, jag vill inte dö ifrån mitt perfekta liv med er. Förut har jag inte brytt mig men nu vill jag stanna kvar hos er" Sa alltid till mormor att 20år till ska du stanna, för du ska få se meja o nova växa upp och förhoppningsvis se mig skaffa barn. Trots du visste att jag kanske aldrig kan få barn så gav du mig tips på andra alternativ att kunna skaffa barn. Men vilket fall som helst så är jag så ledsen att du inte kunde leva dina år lite mer. Du dog lycklig, du hade oss din familj. Vi gjorde allt för dig, allt för du skulle må bra o va lycklig. Jag hoppas du slapp lida, och inte kände panik att du faktiskt skulle dö. För vet att det var din mardröm. 

Fortsätter med mina tankar i nästa inlägg!