Jag sitter o tänker.. Var det rätt av mig att dela med mig av den nakna sanningen? Var det rätt av mig att placera min pappa i den dåliga punkten? Ni får ju en bild av honom av mina ord, och vill aldrig att någon ska tycka illa om honom. För han är världens snällaste när han är nykter och inte har såna aggresioner. Men sen tänker jag också jag har varit tyst i 24 år, har endast delat med mig av detta av dem närmaste. Kanske skulle ha fortsatt med det?! Men jag behövde verkligen få skriva av mig och berätta för att få folk att förstå att det ligger så mycket mer bakom saker o ting. 

Som jag säger hela tiden att man kan ha kul utan alkohol, och ja det stämmer. Men sen också för jag har växt upp med så blir jag anti i alkohol och tänker att varje människa borde lära sig att det går att festa nykter. Och det har ingenting mot er som jag säger det till. Utan för jag har sätt pappa att han behöver det för att slappna av, för att ha kul men sen tappar kontrollen. 

Jag har även väldigt svårt att träffa en kille som festar ofta eller som dricker alkohol ofta för vill inte uppleva det jag upplevt än gång till. Orkar inte gå igenom det en gång till, klarar av inte av att man är så kärleksfull när man är full men inte nykter, skulle inte klara av att se den personen bli så full att han tappar kontrollen eller inte minns gårdagen. Många som festar väldigt ofta säger det får jag tjej/kille så kommer jag sluta festa som jag gör. Men då blir jag rädd för vem säger att det kommer bli förändring sen. För har man väl festat onsdag, fredag och lördag varje vecka i flera år, tillslut blir du ju beroende. Och vem säger då att du kan skippa allt det där för en tjejs/killes skull. Vet att man måste våga och chansa, försöka. Men vill inte bli kär i någon som sedan visar sig ha ett alkoholproblem! 

Och det är något jag troligen behöver jobba på och tänka att dem flesta i min ålder festar med alkohol och det är helt okej! Men ändå av någon anledning önskar jag att den killen jag träffar i framtiden festar sällan, han får gärna dricka men inte så han tappar kontrollen och är lika kärlekfull nykter som onykter! 

 

När jag var yngre så festade jag själv varje helg och levde livet fullt ut. Men när jag mådde dåligt så drack jag mer för det tog ju bort smärtan för stunden. Och var lättare att göra samma sak som sin pappa för det verkade ju funka. Trodde jag då!

Tills den dagen jag fick välja mellan att festa med alkohol eller festa utan och kunna ta medicin emot smärtan. Valde såklart det sista som dem flesta vet och efter det så har jag blivit mer anti än någosin för jag har sätt hur alkoholen förstör en person som jag älskar så sjukt mycket och hur mycket den drar isär oss. 

 

Mina vänner får gärna dricka, jag bryr mig absolut inte om det :) Jag kan gärna festa med folk som dricker och skulle jag inte tåla att dem drack så kan jag lika gärna stanna hemma. Men nu går jag gärna ut på krogen trots att det består av så många fullar människor, men när vännerna börjar tappa kontrollen, blir för fulla eller skapar drama det är då jag drar mig undan eller åker hem. För räcker att jag ser sånt i min vardag men det är liksom mitt ansvar eller problem för jag har valt att gå ut där det är fulla människor. Men jag gör det för att få dansa och ha kul med mina vänner.. Men av någon anledning så har jag inte varit med om många gånger där mina vänner blir för onyktra och det är så skönt!